Jag har inte tagit mitt ansvar.
Det blev ingen film, jag kunde inte koncentrera mig. Det är kaos inuti mitt huvud, TYST!! Snälla! Jag orkar inte tänka, jag vill inte tänka. Jag är helt slut, kan knappt hålla ögonen öppna, men jag kan inte heller sova. Jävla skit allting är!Fan vad jag är glad att jag har Ciara. Hon är så underbar, hon lyckas få mig lite på andra tankar iaf. Och hon får mig att skratta när jag ser hennes galna upptåg. När hon springer runt och jagar löv, hur halva hennes kropp viftar av lycka när hon hälsar på folk, eller hur trög hon ser ut när hon drar fram öronen o skrynklar ihop ansiktet av nyfikenhet eller när hon inte fattar vad man menar.
Hon är så liten och oskyldig, det viktigaste för henne är mat, sömn, kärlek, trygghet, lek och kel. Precis som ett litet barn. Jag har flera gånger fått höra att man inte kan jämföra en hund med ett barn, men det tycker jag visst att man kan. Självklart är människan "ledare" över hunden, men en hundvalp behöver i princip samma saker som ett människobarn, båda är bebisar!
Jag har ju en dotter. Min prinsessa som fyller 4 år snart. Hon bor tyvärr inte hos mig just nu, en del av er vet varför o andra inte, men jag tänker inte förklara det mer än att jag fuckade upp det så att hon inte får bo hos mig, det räcker.
Jag är ingen bra mamma, jag är ingen mamma alls egentligen. Jag tycker att har man skaffat ett barn så ska man ta hand om det också, det är ansvaret man har som förälder. Jag var bara 17 när jag födde min flicka, och jag har mått väldigt dåligt under vissa perioder, men det är ingenting som ursäktar att hon har fått lida pga mig. För det har hon, jag har fått henne att må dåligt på många sätt och jag hatar mig själv för det så jävla mycket.
Att jag nu inte får ha henne är ett straff som jag får ta, det är ingen annans fel än mitt eget och det vet jag. Men den som lider mest av det är ju min dotter, och det gör så jävla ont. Hon har aldrig bett om att få komma till världen utan de var jag och hennes pappa som såg till att hon gjorde det, jag är överlycklig över att jag tog det beslutet, men hon förtjänar bättre föräldrar!!
Det som har hänt har hänt, det finns inget jag kan göra som ändrar på det. Däremot kämpar jag varje dag för att ändra på framtiden, för att hon ska få komma hem till mig igen, så att jag kan få ge igen tiden som vi missat. Eller, försöka gottgöra henne för alla gånger jag svikit henne och alla gånger jag inte funnits där för henne.
Jag ser Ciara som min dotter också. Mitt mål är att jag ska ha båda mina döttrar och min pojkvän (+hans hund) hos mig. Att vi ska vara en familj, Jag, Dhannie, Bella, Ciara och Zakko. Jag hoppas vi kommer dit en dag ..
Fan va långt detta blev. Jag mår som sagt inte spec bra just nu, så om mina inlägg är lite konstiga eller osammanhängande så är det pga det.
4 kommentarerKänslor. Petter-logiskt (omgjord).
Helt förblindad av mig själv och mina egna problem.
Jag dricker för mycket, men det förnekar jag
Om du frågar mig om sanningen så tvekar jag.
Det gör så ont.
Ska jag svälja min stolthet trots att jag inte tycker det är jag som gjorde fel?
Eller jo, jag gjorde fel, men det var inte jag som började. Det tycker jag verkligen inte.
Det var helt onödigt och det kändes som det var ett försök att göra mig arg, ett försök som lyckades.
Men det som gör mest ont är att det är du som får lida mest, du som är helt oskyldig.
Och jag saknar dig så det gör ont i hela mig, jag tänker på dig varje dag och jag vill bara få krama om dig och visa dig hur mycket jag älskar dig.
Ibland så är man idiot, man gör sina misstag
Tacka gud för att det finns så mycket tid kvar
Du är så duktig, du gör mig så stolt
Jag svär jag älskar dig tills hjärtat säger stopp
Shit vad jag saknar dig det är allt jag kan skriva
Avslutar versen med en tår o börjar grina
Ken - Kelian
Fan vad man märker det..
Fan vad man märker vilka som tar en på allvar, vilka som ställer upp i vått och torrt och vilka som är ens vän på riktigt oberoende på vem man är, gör eller tycker..
Tänk alla gånger som man märker att
Att alla tjänster man gör för andra inte hjälper alls
Tänk alla gånger som vänner sagt
Att du, bara du är den bästa dom haft
Dom vill de bästa med allt och dom vill hjälpa dig fram,
men när du verkligen behöver får du ingen hjälp alls
Nej du får ingen hjälp alls
Tänk alla gånger jag suttit med gråten i min hals
Gått ner i depressioner, då mår man kass
De gånger jag inte har stått för det jag lovat
Vänt kappan efter vinden i hopp om att allt ska ordna sig
Tänk alla gånger jag suttit hemma
Istället för att hänga med så kallade vänner på fester
Ensamma hemmakvällar med mig själv och ingen annan
Fast i sällskap med mina tankar lät jag timmar vandra
Tänk alla gånger jag ångrar saker jag sagt
Ord som kommit ut i all hast när jag talat för snabbt
Gånger jag sårat andra utan att mena det
Jag ber om ursäkt nu, förlåt men jag menar det
Har mindre vänner nu än då
Tänker ofta på de gånger gänget softa, längtar
Torkar tåren efter alla det där dumma gångerna
Som jag fått mitt hjärta krossat
Och alla de som bara varit vän på låtsas
Tänk alla gånger som dom sagt att dom ska hjälpa mig
Sagt att dom ska älska mig, vad hade jag förväntat mig
Men saker blev som dom blev, mina problem
Blev saker som förändrat, det som fått mig att le
Tänk alla gånger som jag suttit där själv
Och gråtit tårar för ett helt liv, fast under en kväll
Alla stunder jag själv, bett om under och hjälp
Jag ser tillbaka på allt idag och inser vad som kunde hänt
Funderingar.
Men jag börjar blir lite nervös också. Jag får alltid mina sjuka rädslor när jag ska göra saker. Tänk om jag får en panikattack när jag är där? Tänk om jag vaknar upp mitt under operationen? Eller om jag inte ens somnar? Tänk om nåt blir fel, att det inte blir fint? Hur ont kommer det göra? Hur kommer jag må när jag vaknar?
Sen är jag lite orolig över en del praktiska saker också, jag har ju LN, min syster och Matilda med mig ner så dom kommer ju hjälpa mig. Men vi ska ha Ciara med oss också, och eftersom att jag ska vara på kliniken kl 07.45 så måste vi åka dagen innan. Vi måste hitta ett vandrarhem/hotell nära turning torso eller centralen (så att jag hittar) som inte kostar för mkt och som man får ha hundar på.. Nån som vet nåt vandrarhem/hotell i centrala malmö där man får ha hundar? säg till isåfall! :)
Sen oroar jag mig över hemresan, hur ont kommer jag ha då? Vi måste hem samma dag som jag opereras för att Sonya ska ha sin sista körlektion dagen efter o Matilda ska jobba.
Kommer jag klara av att ta hand om mig själv i början? Gå på toa, resa mig upp, sätta mig/lägga mig, öppna dörren i trappuppg/hissen, gå ut med Ciara osv?
Hm, ja.. en massa frågor och funderingar. Jag kan ju ringa kliniken o få svar, men de känns lite pinsamt att ringa med 1000 olika frågor:P
Jag vill att du ska vara hos mig! :'(
Du är där för mig
När mörkret smyger sig på tar du min han åh
Ger mig din kärlek, trygghet till mig
När inget funkar så står du där med mig
Du är där för mig
När mörkret smyger sig på tar du min hand åh
Ger mig din kärlek, trygghet till mig
När inget funkar så står du där med mig
Jag hade bokat besök till Dhannie nu på lördag. Jag hade tänkt överraska honom, komma dit utan att han visste att han hade besök. Men sen igår (eller förrgår?) så sa han att dom hade kommit o sagt att det fanns plats på Kumla på Fredag (imorgon), o idag bestämdes det att han ska åka imorgon kl 08.20. Jag skulle ju överraska honom i övermorgon, men då är han inte där längre! :'( Fan!!! Jag hinner inte träffa honom en sista gång innan han åker o nu vet jag inte ens när jag får prata med honom igen, och ännu mindre när vi ses igen för ingen av oss vet hur det är med besök på riksmott. Telefontillståndet kommer ta minst 1 vecka, förmodligen mer för först ska han ansöka om att få ringa mig o lämna in mina uppg o sånt, sen ska dom kolla om det godkänns o sen så skickar dom ett brev till mig som jag ska skriva under om jag godkänner att han ringer mig o sen skicka tillbaka till kumla. :(
Jag vet att han är glad över att få komma iväg från häktet, o jag är glad för hans skull.. Jag kanske är självisk som känner såhär eftersom att jag vet att han inte mår bra av att sitta häktad men jag vill inte att han ska åka!! Jag vill att han ska va kvar i växjö under hela sitt straff! :'(
Nu kommer han liksom sitta nånstans åt helvete långt härifrån o jag kommer inte ha råd att åka o hälsa på honom. Dit han ska nu vet jag inte ens om jag Får hälsa på honom. Om han inte får komma hem så vill jag iaf ha honom i växjö!
Och besöket, jag ville få träffa honom en gång till, jävla kuk också!!! Jag hatar er som bestämde att han ska flyttas imorgon, kunde ni inte väntat tills på måndag iaf era jävla fittor!!? :'(
Jag blir så arg!
Fan vad jag blev arg igår när bella berättade om sin helg hos sin pappa. Först berättade hon om att dom varit på 3D bio, nån ny barnfilm o det hade hon tyckt var jättekul, s¨det var ju jättebra. Men sen berättade hon att hon inte hade ätit något på hela dagen, "därför att pappa inte hade nån mat hemma"!!!
Jag vet att man inte alltid ska lita till 100% på vad barn säger, men mamma hade frågat Max när han var o lämnade bella om hon hade ätit nåt och Sonya berättae att man verkligen hade sett hur han ljög.. Sen så hade mamma varit tvungen att låna ut deras bilstol till max i fredags, för han hade en BEBISBARNSTOL som han hade tänkt sätta bella i!!
Jag blir så jävla arg, ska han ha henne så är det fan hans jävla ansvar att se till att ha mat hemma och att bella äter även om hon kanske skulle bråka om det. Hon är bara 4 år och förstår inte att man måste äta, det är hans ansvar!!! Och alla barn har rätt att åka bil säkert, har han ingen barnstol så få han väl förfan gå eller ta bussen!!
Men man kan inte göra så mkt, han har ju lyckats manipulera soc precis som han gör med alla andra tills de lär känna honom på riktigt.. och jag sa ändå till dom innan dom pratade med honom att tänka på att han är en jävel på att manipulare folk, men det glömde dom väl.. idioter.
Jag är också människa!
Det känns aldrig riktigt som om nån är glad för min skull. Vad jag än gör så verkar det liksom bli fel.. det är alltid nån/några som är missnöjda med mig.
Varför analyserar ni bara mig och mina val? Kan ni inte låta mig göra vad jag tror är bäst? Jag vet att jag har en massa misstag, fel och brister både i mitt förflutna och nu, men det har väl alla?
Jag är liksom snart 22år gammal, jag har en dotter på snart 4 år och nej, hon bor inte hos mig just nu men mitt mål är ju att hon ska hem så snabbt som möjligt. Men för att det ska bli möjligt måste ju jag få komma till insikt, lösa, ordna och organisera upp saker i mitt liv själv! Jag kan inte bara ta hem henne som om hon är nån jävla docka som jag kan lämna bort igen om jag inte klarar det!
Låt mig få göra saker i min egen takt och på mitt eget sätt. Jag är en egen person och jag är vuxen, jag gör mina egna val och jag tar konsekvenserna av mina val och handlingar. Det jag behöver är stöd och trygghet, inte en massa svek!!
Gång på gång blir jag sviken genom att man försöker hjälpa mig genom att gå bakom ryggen på mig, genom att få mig att inse att man inte kan lita på nån, genom att få mig att känna mig totalt oförmögen att ta hand om mig själv. Hör ni inte vad jag gång på gång säger, eller skiter ni helt enkelt i vad jag säger? Mina åsikter är helt oviktiga, jag finns inte.. Löften till mig behöver man inte hålla, hennes förtroende är oviktigt, hon förstår ju inte ändå. Eller hur, är det inte så? Eller jag kanske inte förstår nu heller?
Nej, jag förstår faktiskt inte. Jag kommer aldrig kunna se någon välmening genom att gå bakom ryggen på nån. För mig är det bara respektlöst och fel, oavsett hur. Jag försöker att ordna upp saker och ting, jag vill få hem min dotter och leva ett stabilt o sunt liv tillsammans med henne och min pojkvän. Han är också påväg att ordna upp sitt liv, jag tror på honom och jag tror på oss, jag vet att vi klarar allt tillsammans.
Men människor som går bakom ryggen kommer för mig aldrig vara mer än falska och respektlösa, o sånna människor vill jag inte ha i mitt liv.. Sen kan ni tycka att jag har fel, gör fel eller är fel, ni kan känna er sårade o tycka att jag är otacksam eller sviker er som "bara vill hjälpa".. Men det är ingenting mot hur sviken jag känner mig gång på gång.
Lär dig att lyssna!
Det var ett misstag av mig att tro att vi kunde börja umgås igen
Jag borde aldrig pratat med dig, vi skulle låtit det vara helt enkelt.
Du hör aldrig vad man säger, det enda som är viktigt för dig är vad du själv vill säga.
Enligt dig själv så är det aldrig någon som lyssnar på dig, medans för alla andra så kämpar dom allt dom har för att få fram något enstaka ord i din närhet
Jag pratar mycket själv, och får ofta höra att även jag har svårt att lyssna ibland, vilket jag är fullt medveten om
Med dig blir det gång på gång bråk om detta eftersom jag jag verkligen inte tål folk som inte bryr sig om när andra pratar
Det stör mig något fruktansvärt att du är så sjukt jävla respektlös,
att du inte kan repetera meningen man sagt till dig för 5sekunder sedan trots att man upprepat allt minst 10 gånger under loppet av 5 minuter.
Gång på gång chockar du människor som inte träffat dig innan genom att på väldigt kort stund få dom vansinniga och fruktansvärt stressade.
Efter människor träffat dig får jag alltid höra att ditt sätt att avbryta, o din totala nonchalans inför vad andra har att säga är hundra gånger värre än mig
Men att det absolut värsta är att du är helt totalt omedveten om att det är som det är,
att du själv tycker att det egentligen handlar om att "alla är emot dig", vilket jag själv förklarar med att du inte har hört ett skit av vad dom sagt när dom försökt förklara för dig och därför inte heller har en aning om att alla du träffar som varit ärliga nog att säga det till dig sagt samma sak som jag skriver nu.
Sen ditt sätt att försöka kontrollera människor, att du vet bättre än dom själva vad som är bäst för dom eller vad som är rätt för dom, vafan handlar det om?
Hur kan du veta vad som är bäst för en person när du inte lyssnar på dom?
Hur kan du veta vad som får nån att må bra?
Du kan ju inte mena allvar när du säger att du är så duktig på att läsa folk, hur fan kan du läsa av en person när du är så totalt jävla upptagen med att prata om dig själv att du inte ens hör en människa som sitter o skriker rakt i ansiktet på dig?!
Jag vet inte om du har funderat över varför det aldrig blir så mycket "missförstånd" runt omkring dig?
Du är nog inte medveten om att det är såhär eftersom att det är din vardag, men med dig blir det missförstånd gång på gång
Även du själv säger hela tiden att "allt handlar bara om en massa missförstånd", vilket jag håller med dig om.
Jag har min egen lilla teori om varför det är så, vilken du förmodligen inte kommer hålla med mig om
För mig är de ganska solklart, anledningen till att det är så mycket missförstånd runtomkring dig är pga att du aldrig lyssnar på människor, så du vet inte ett skit om deras vilja, åsikter, känslor osv.
Hade du lyssnat när man berättar och/eller förklarar någon för dig så hade det inte blivit några "missförstånd" för då hade du fattat och folk hade sluppit att bli arga på dig!
Anna Findhé 
