Anna Findhé Malenica

Efter Ciara ätit lunch idag så provade jag att ta ut henne en stund. Hon hade en liten stickad tröja på sig så hon inte skulle frysa, men det gjorde hon ändå. Eller de va nog en blandning av rädsla o köld tror jag faktiskt, eftersom hon bara varit ute en gång hos tjej en jag köpte henne av.
Hoppas det blir varmare ute snart så att man kan börja träna lite mer på att kissa o bajsa ute utan att hon fryser så mkt.

Lägger in lite bilder:
         

Ciara ville nog inte ha mina pussar ser det ut som, haha:P

hm, gammal bild på mig och Matilda.. hehe.

Imorgon ska jag och Matilda ut på en liten dagsutflykt. Anna, Matilda + tåg och nya städer = ingen bra kombination.. Haha vi hittar aldrig nånstans, vet inte vart vi ska stiga av osv så vi brukar springa runt som två galna höns. Fast vi kommer ju alltid fram tillslut.. och vi har alltid jävligt kul, så vi är nog en ganska bra kombination i alla fall :P

Ikväll har jag tvättat o dammsugat o lite sånt.. så nu är det klart, skönt som fan! Resten av kvällen ska jag ligga framför tv:n o fetta mig.. kolla på Big brother ska jag också, och gå o lägga mig tidigt:)
Ha en bra kväll allihopa!

Som jag skrev tidigare idag så har jag ju börjat prenumerera på RFHL:s tidning Oberoende. Jag läste nyss en Artikel i den om hur kriminalvården bemöter intagnas anhöriga. Dom har tydligen fått en massa klagomål på att de som jobbar på anstalterna o häktena runtom i sverige är otrevliga mot de intagnas anhöriga när dom t.ex. kommer på besök.

Utdrag ur artiklen:
" Alla tycks vara ense om att anhöriga till frihetsberövade är en viktig grupp. Kriminalvården har med anhörigsperspektivet på sina utbildningar. Samtidigt finns anhöriga bara omnämda en gång i policydokumentet - "bättre ut" och då i en bisats där det står att de inte ska behöva utsättas för våld. FRIO har fått mycket kontakter med anhöriga som känt sig dåligt bemötta av kriminalvården.
Michael Cliffer från FRIO:
- Frågan är om kriminalvården ser de anhöriga som en resurs i frigivningsförberedande arbetet eller om man bara ser dom som en belastning? Att döma av de kontakter vi har med gruppen är de det senare som tycks gälla. Om inte hos ledningen så åtminstone hos många bland personalen."

"Annie har stor erfarenhet av att vara anhörig till en person som sitter i fängelse. Hon tycker att kriminalvården borde ta ett större ansvar för att intagna och anhöriga får träffas:
- Kriminalvården borde göra en medveten planering för att den intagne ska träffa anhöriga. Sy ihop och boka besökstider, göra en plan för besök i besökslägenheter. Ofta är det ju anstränga relationer mellan anhöriga och den som t.ex. har tagit ett återfall i missbruk. Det finns så mycket känslor av svek och besvikelse. Samtidigt vet alla att det är superviktigt att relationen mellan den som sitter och de på utsidan fungerar bra. Det gör i sin tur att det fungerar bättre på anstalten. Det leder till mer impulser utifrån och mindre utrymme för drogsnack och att planera för vidare kriminalitet, tror jag.

Just nu tycker Annie att det är tungt. Hennes sambo sitter på en anstalt långt bort:
- Jag åker 40mil och får träffa honom i knappt 2 timmar. Och det är ju knappt att man får kaffe när man kommer. Det är lite tungt, tycker jag.
På anstalten där Annies sambo sitter finns det en besökslägenhet, men den används inte:
- För sex år sen satt han på samma anstalt och då var det helt annorlunda. Då fick vi ha besökslägenheten, vi fikade, käkade o tittade på tv. Nu har anstalten stängt av lägenheten. Någon hade misshandlat sin tjej där och då stänger man av den, för alla."

Min pojkvän sitter inne, än så länge bara i häktet så jag kan inte uttala mig om hur personalen på anstalten han kommer placeras på är. Jag kan inte heller uttala mig och personalen på andra häkten runtom i sverige, bara om växjös häkte, där jag varit ett antal gånger för att besöka min pojkvän.
Jag måste säga att häktespersonalen här i växjö är jättebra. Dom är jättetrevliga när jag kommer, och enligt min pojkvän så är dom jättesnälla även mot honom.
Däremot är det väldigt många poliser här i växjö som inte alls är lika trevliga när jag möter dom. Jag vet inte hur många gånger de försökt få mig att tro att Dhannie inte är en bra människa, eller sagt att jag borde hålla mig borta från honom. Jag vet att dom till och med sa det till min mamma en gång, att Dhannie inte är en bra pojkvän för mig.
Varje gång dom säger det till mig så får dom samma svar: att jag vet att han gjort en jävla massa idiotiska saker som absolut inte är bra, men att det inte stämmer överens med den Dhannie jag är tillsammans med. Den Dhannie jag är tillsammans med är en underbar människa på alla sätt, han är snäll, generös, och han bryr sig väldigt mycket om sina nära. Han har ett större hjärta än de flesta jag känner och jag älskar honom för människan han faktiskt är. Sen så är jag också medveten om att han har gjort en massa saker som är jävligt idiotiska, och eftersom polisen bara ser det som finns i deras papper så förstår jag också att dom inte tycker om honom. Han tycker inte spec mycket om dom heller och det visar han ju gärna när han möter dom, men när man känner min älskade Dhannie på riktigt, bakom alla brott och droger, så kan man fan inte annat än att älska honom.

Jag älskar dig till döds, Dhannie!

Att leva som anhörig till en person med missbruk innebär ofta att man dras med i missbrukarens destruktivitet. Som anhörig kan kan man utveckla ett beteende av medberoende.

Man kan definiera medberoende på många olika sätt. Melody Beattie definierar det i boken ”Bli fri från ditt medberoende” (1990) så här: ”En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende.”

Anhöriga till missbrukare och drogberoende påverkas mer eller mindre. Hur det tar sig i uttryck kan vara väldigt olika för olika personer. Våra situationer och livsomständigheter ser olika ut, din missbrukande anhöriga kan vara ditt barn, din förälder eller någon annan nära släkting. Det kan vara din man eller fru eller kanske en arbetskamrat som har problem med alkohol eller andra droger. Relationen kan vara relativt ny eller du kan ha levt med din missbrukare i många år, kanske i hela ditt liv. Du kanske har gemensamma barn med honom eller henne. Vi måste alla fatta medvetna beslut om hur vår egen utveckling ska se ut och vad vi är beredda att göra för att uppnå ett välbefinnande.
(Källa)

---

Jag är tillsammans med en missbrukare. Jag har på så många olika sätt försökt få min pojkvän att lägga av med drogerna så många gånger - Jag har gråtit, skrikit, slagits, varit arg, hotat, gjort slut, stöttat, allt.
Vi har bråkat så mycket om detta och jag har ofta kännt mig fruktansvärt maktlös och desperat, jag älskar ju honom o jag vill inte att han ska knarka! Vad ska jag göra för att få honom att sluta? Han älskar ju mig, varför slutar han inte för min skull? Han säger ju att han vill sluta, varför gör han inte det då?
Man har så himla mycket frågor, man är så orolig och det gör så jävla ont att se en människa man älskar förstöra sig på det sättet. Man är så jävla rädd för man vet vad som väntar om han inte slutar, närsomhelst kan telefonen ringa och beskedet man fasar för kan komma. Man är så jävla ledsen för att han inte ser hur mycket han sårar alla som bryr sig, och man är så jävla arg för att han inte fattar och för att man inte kan få honom att sluta..

Den frustration man känner är svår att beskriva, svår för andra och inte minst en själv att förstå. Hela ens liv kretsar runt missbrukaren och allt man gör gör man för att få honom att sluta. Vad man än gör så känns det som att allt bara blir värre, ingenting blir som man tänkt sig och istället för att missbrukaren fattar att man bryr sig så blir man missbrukarens värsta fiende.
Det blir som en krig, du blir mer och mer frustrerad och kontrollerande vilket resulterar i att missbrukaren ser dig mer och mer som en ond person som bara försöker förstöra hans liv.

Jag förstår båda sidorna, både missbrukaren och den medberoende. Jag har varit/är båda två. Det är sjukt jävla jobbigt, det enda man vill är ju att hjälpa men tyvärr så blir det fel. Jag har insett att när man är medberoende så är man helt omedveten om att man inkrektar och trycker ner missbrukaren på ett negativt sätt. Man får personen att känna sig helt invalid, som om man är efterbliven och inte klarar av någonting, varken att ta hand om sig själv eller utföra uppgifter.
Även om det är i all välmening man gör saker så måste man, hur orolig o frustrerad man än är, stanna upp och tänka sig in i den andra personens situation. Hur hade jag kännt ifall någon gjorde så emot mig? Hade jag kännt att det var ok för mig?

Sen så måste man också komma ihåg att man aldrig kan kontrollera en annan människa. Även om en människa är missbrukare, inte mår bra eller vad det nu kan vara så måste personen få en chans att göra saker på egen hand. Man måste trilla och slå sig för att veta att det gör ont, det räcker inte med att någon bara säger det till en..
En människa som är sjuk i t.ex. cancer vill oftast att omgivningen behandlar en precis som vilken annan människa som helst, det är kränkande och får en att må mkt sämre när människor behandlar en annorlunda. Samma sak gäller med barn, förbjuder du ett barn något så kommer h*n med all sannolikhet vilja det ännu mer. Om man inte låter ett barn få chansen att prova saker så kommer inte barnet våga tro på sig själv sen..
Nu blev nog detta ganska osammanhängande, men jag hoppas ni förstår vad jag menar lite i alla fall. Det jag vill säga är att hur mycket man än älskar nån, hur mycket man än bryr sig och hur orolig man än är så måste man låta människor inse saker själva.
Jag har lärt mig att jag inte kan bestämma över nån annan, jag kan inte bestämma att min pojkvän inte får knarka och jag kommer aldrig kunna kontrollera det. Hur mycket jag än försöker få honom att sluta så kommer han aldrig att göra det sålänge han inte förstår det och vill det själv. Därför är jag nu så sjukt jävla glad över att han bestämt sig, han vill inte knarka mer. Vi ska båda jobba för att vi ska leva tillsammans och vara drogfria.
Jag älskar dig Dhannie, vi klarar ALLT! <3