Anna Findhé Malenica

Som jag skrev tidigare idag så har jag ju börjat prenumerera på RFHL:s tidning Oberoende. Jag läste nyss en Artikel i den om hur kriminalvården bemöter intagnas anhöriga. Dom har tydligen fått en massa klagomål på att de som jobbar på anstalterna o häktena runtom i sverige är otrevliga mot de intagnas anhöriga när dom t.ex. kommer på besök.

Utdrag ur artiklen:
" Alla tycks vara ense om att anhöriga till frihetsberövade är en viktig grupp. Kriminalvården har med anhörigsperspektivet på sina utbildningar. Samtidigt finns anhöriga bara omnämda en gång i policydokumentet - "bättre ut" och då i en bisats där det står att de inte ska behöva utsättas för våld. FRIO har fått mycket kontakter med anhöriga som känt sig dåligt bemötta av kriminalvården.
Michael Cliffer från FRIO:
- Frågan är om kriminalvården ser de anhöriga som en resurs i frigivningsförberedande arbetet eller om man bara ser dom som en belastning? Att döma av de kontakter vi har med gruppen är de det senare som tycks gälla. Om inte hos ledningen så åtminstone hos många bland personalen."

"Annie har stor erfarenhet av att vara anhörig till en person som sitter i fängelse. Hon tycker att kriminalvården borde ta ett större ansvar för att intagna och anhöriga får träffas:
- Kriminalvården borde göra en medveten planering för att den intagne ska träffa anhöriga. Sy ihop och boka besökstider, göra en plan för besök i besökslägenheter. Ofta är det ju anstränga relationer mellan anhöriga och den som t.ex. har tagit ett återfall i missbruk. Det finns så mycket känslor av svek och besvikelse. Samtidigt vet alla att det är superviktigt att relationen mellan den som sitter och de på utsidan fungerar bra. Det gör i sin tur att det fungerar bättre på anstalten. Det leder till mer impulser utifrån och mindre utrymme för drogsnack och att planera för vidare kriminalitet, tror jag.

Just nu tycker Annie att det är tungt. Hennes sambo sitter på en anstalt långt bort:
- Jag åker 40mil och får träffa honom i knappt 2 timmar. Och det är ju knappt att man får kaffe när man kommer. Det är lite tungt, tycker jag.
På anstalten där Annies sambo sitter finns det en besökslägenhet, men den används inte:
- För sex år sen satt han på samma anstalt och då var det helt annorlunda. Då fick vi ha besökslägenheten, vi fikade, käkade o tittade på tv. Nu har anstalten stängt av lägenheten. Någon hade misshandlat sin tjej där och då stänger man av den, för alla."

Min pojkvän sitter inne, än så länge bara i häktet så jag kan inte uttala mig om hur personalen på anstalten han kommer placeras på är. Jag kan inte heller uttala mig och personalen på andra häkten runtom i sverige, bara om växjös häkte, där jag varit ett antal gånger för att besöka min pojkvän.
Jag måste säga att häktespersonalen här i växjö är jättebra. Dom är jättetrevliga när jag kommer, och enligt min pojkvän så är dom jättesnälla även mot honom.
Däremot är det väldigt många poliser här i växjö som inte alls är lika trevliga när jag möter dom. Jag vet inte hur många gånger de försökt få mig att tro att Dhannie inte är en bra människa, eller sagt att jag borde hålla mig borta från honom. Jag vet att dom till och med sa det till min mamma en gång, att Dhannie inte är en bra pojkvän för mig.
Varje gång dom säger det till mig så får dom samma svar: att jag vet att han gjort en jävla massa idiotiska saker som absolut inte är bra, men att det inte stämmer överens med den Dhannie jag är tillsammans med. Den Dhannie jag är tillsammans med är en underbar människa på alla sätt, han är snäll, generös, och han bryr sig väldigt mycket om sina nära. Han har ett större hjärta än de flesta jag känner och jag älskar honom för människan han faktiskt är. Sen så är jag också medveten om att han har gjort en massa saker som är jävligt idiotiska, och eftersom polisen bara ser det som finns i deras papper så förstår jag också att dom inte tycker om honom. Han tycker inte spec mycket om dom heller och det visar han ju gärna när han möter dom, men när man känner min älskade Dhannie på riktigt, bakom alla brott och droger, så kan man fan inte annat än att älska honom.

Jag älskar dig till döds, Dhannie!