Anna Findhé Malenica

Efter Ciara ätit lunch idag så provade jag att ta ut henne en stund. Hon hade en liten stickad tröja på sig så hon inte skulle frysa, men det gjorde hon ändå. Eller de va nog en blandning av rädsla o köld tror jag faktiskt, eftersom hon bara varit ute en gång hos tjej en jag köpte henne av.
Hoppas det blir varmare ute snart så att man kan börja träna lite mer på att kissa o bajsa ute utan att hon fryser så mkt.

Lägger in lite bilder:
         

Ciara ville nog inte ha mina pussar ser det ut som, haha:P

Var hemma hos mamma o pappa igår. Sonya var där också. Vi åt Koh Thai, sen kollade vi på melodifestivalen (som jag tycker är totalt jävla meningslöst, utom möjligen eurovision som kan vara ganska kul) o åt godis, morötter o dipp. Efter det när Bella gått o lagt sig så började vi kolla på nån svensk film som ja inte vet vad den heter, men den verkade ganska tråkig så vi satte igång Die istället.
Det är en verklighetsbaserad film som liknar Sawfilmerna lite, dock inte lika mkt tortyr eftersom denna är sann. Den var helt ok, o eftersom den är sann så är den absolut sevärd, så man får se hur sjuka människor det egentligen finns..

Var hemma hos mamma o pappa igår. Sonya var där också. Vi åt Koh Thai, sen kollade vi på melodifestivalen (som jag tycker är totalt jävla meningslöst, utom möjligen eurovision som kan vara ganska kul) o åt godis, morötter o dipp. Efter det när Bella gått o lagt sig så började vi kolla på nån svensk film som ja inte vet vad den heter, men den verkade ganska tråkig så vi satte igång Die istället.
Det är en verklighetsbaserad film som liknar Sawfilmerna lite, dock inte lika mkt tortyr eftersom denna är sann. Den var helt ok, o eftersom den är sann så är den absolut sevärd, så man får se hur sjuka människor det egentligen finns..

Puss på dej mini-matte! <3

Igår var jag o Ciara hemma så hon fick träffa mini-matte Anabelle o Sonya, mamma o pappa. Lite blyg var hon i början, men sen så var hon i full gång. Hon sprang runt o hoppade o skuttade, pussades en massa gjorde hon också:) Bella var jätteglad!
Till och med mamma som är skiträdd för hundar blev lite kär i Ciara, o pappa han äälskade henne. Han vill nog innerst inne ha en hund egentligen, men de vägrar han erkänna:P

Idag har jag varit o tippat åt min Dhannie. Idag var de ingen flenstips iaf, haha!

Idag kommer lilla Ciara hem!! Ååååhh va glad jag är, jag kan inte fatta att jag har en hund! <3 Sen när vi kommit hem, om det inte blir försent så kommer mamma förbi med Bella så hon får träffa sin lilla vovve!

hm, gammal bild på mig och Matilda.. hehe.

Imorgon ska jag och Matilda ut på en liten dagsutflykt. Anna, Matilda + tåg och nya städer = ingen bra kombination.. Haha vi hittar aldrig nånstans, vet inte vart vi ska stiga av osv så vi brukar springa runt som två galna höns. Fast vi kommer ju alltid fram tillslut.. och vi har alltid jävligt kul, så vi är nog en ganska bra kombination i alla fall :P

Ikväll har jag tvättat o dammsugat o lite sånt.. så nu är det klart, skönt som fan! Resten av kvällen ska jag ligga framför tv:n o fetta mig.. kolla på Big brother ska jag också, och gå o lägga mig tidigt:)
Ha en bra kväll allihopa!

Som jag skrev tidigare idag så har jag ju börjat prenumerera på RFHL:s tidning Oberoende. Jag läste nyss en Artikel i den om hur kriminalvården bemöter intagnas anhöriga. Dom har tydligen fått en massa klagomål på att de som jobbar på anstalterna o häktena runtom i sverige är otrevliga mot de intagnas anhöriga när dom t.ex. kommer på besök.

Utdrag ur artiklen:
" Alla tycks vara ense om att anhöriga till frihetsberövade är en viktig grupp. Kriminalvården har med anhörigsperspektivet på sina utbildningar. Samtidigt finns anhöriga bara omnämda en gång i policydokumentet - "bättre ut" och då i en bisats där det står att de inte ska behöva utsättas för våld. FRIO har fått mycket kontakter med anhöriga som känt sig dåligt bemötta av kriminalvården.
Michael Cliffer från FRIO:
- Frågan är om kriminalvården ser de anhöriga som en resurs i frigivningsförberedande arbetet eller om man bara ser dom som en belastning? Att döma av de kontakter vi har med gruppen är de det senare som tycks gälla. Om inte hos ledningen så åtminstone hos många bland personalen."

"Annie har stor erfarenhet av att vara anhörig till en person som sitter i fängelse. Hon tycker att kriminalvården borde ta ett större ansvar för att intagna och anhöriga får träffas:
- Kriminalvården borde göra en medveten planering för att den intagne ska träffa anhöriga. Sy ihop och boka besökstider, göra en plan för besök i besökslägenheter. Ofta är det ju anstränga relationer mellan anhöriga och den som t.ex. har tagit ett återfall i missbruk. Det finns så mycket känslor av svek och besvikelse. Samtidigt vet alla att det är superviktigt att relationen mellan den som sitter och de på utsidan fungerar bra. Det gör i sin tur att det fungerar bättre på anstalten. Det leder till mer impulser utifrån och mindre utrymme för drogsnack och att planera för vidare kriminalitet, tror jag.

Just nu tycker Annie att det är tungt. Hennes sambo sitter på en anstalt långt bort:
- Jag åker 40mil och får träffa honom i knappt 2 timmar. Och det är ju knappt att man får kaffe när man kommer. Det är lite tungt, tycker jag.
På anstalten där Annies sambo sitter finns det en besökslägenhet, men den används inte:
- För sex år sen satt han på samma anstalt och då var det helt annorlunda. Då fick vi ha besökslägenheten, vi fikade, käkade o tittade på tv. Nu har anstalten stängt av lägenheten. Någon hade misshandlat sin tjej där och då stänger man av den, för alla."

Min pojkvän sitter inne, än så länge bara i häktet så jag kan inte uttala mig om hur personalen på anstalten han kommer placeras på är. Jag kan inte heller uttala mig och personalen på andra häkten runtom i sverige, bara om växjös häkte, där jag varit ett antal gånger för att besöka min pojkvän.
Jag måste säga att häktespersonalen här i växjö är jättebra. Dom är jättetrevliga när jag kommer, och enligt min pojkvän så är dom jättesnälla även mot honom.
Däremot är det väldigt många poliser här i växjö som inte alls är lika trevliga när jag möter dom. Jag vet inte hur många gånger de försökt få mig att tro att Dhannie inte är en bra människa, eller sagt att jag borde hålla mig borta från honom. Jag vet att dom till och med sa det till min mamma en gång, att Dhannie inte är en bra pojkvän för mig.
Varje gång dom säger det till mig så får dom samma svar: att jag vet att han gjort en jävla massa idiotiska saker som absolut inte är bra, men att det inte stämmer överens med den Dhannie jag är tillsammans med. Den Dhannie jag är tillsammans med är en underbar människa på alla sätt, han är snäll, generös, och han bryr sig väldigt mycket om sina nära. Han har ett större hjärta än de flesta jag känner och jag älskar honom för människan han faktiskt är. Sen så är jag också medveten om att han har gjort en massa saker som är jävligt idiotiska, och eftersom polisen bara ser det som finns i deras papper så förstår jag också att dom inte tycker om honom. Han tycker inte spec mycket om dom heller och det visar han ju gärna när han möter dom, men när man känner min älskade Dhannie på riktigt, bakom alla brott och droger, så kan man fan inte annat än att älska honom.

Jag älskar dig till döds, Dhannie!

till dej "Björn" som kommenterade att du tycker jag ska byta umgängeskrets.. det där är ju bara löjligt! Hade jag inte tyckt om människorna jag umgås med så hade jag väl inte umgåtts med dom eller hur? sen så säger ju inte jag åt dig om vilka du ska/inte ska umgås med så låt du mig umgås med dom jag vill. :)

Och sen så är de ingen mening för varken mig eller ni som läser min blogg att sitta o argumentera om vad vi tycker att straffen för mord osv ska vara/vem som ska dömas eller inte, för vi kommer ju ingenstans med det. Alla tycker olika och det är ju skitbra, sen så är det ju ändå inte vi som bestämmer i slutändan, det blir bara en massa onödigt tjabb.

 Har suttit och pratat med Matilda i telefon nu i ca 1½ timme, mycket trevligt. Haha, tänk att vi alltid har så mycket att prata om.. eller det kanske är mest jag som pratar? Jag vet inte men trevligt är det iaf ;) <3

Nu börjar snart BigBrother som jag ska kolla på och efter det så ska jag nog fan ta o sova alltså. Jag är ganska trött för jag har inte sovit så mycket inatt, har legat o grubblat över en massa jobbiga saker..
Imorgon så ska jag åka och köpa hundgrejjer! Det ska bli jävligt roligt, jag längtar som fan tills på torsdag när jag hämtar min lilla pluttsnutt! Hon kommer bli en bortskämd liten vovve, och bella är jätteglad också. Hon är så duktig min lilla tjej så jag tror att hon o Ciara kommer komma jättebra överens. Barn brukar ju vara ganska hårdhänta o jobbiga mot djur, men Bella är jätteförsiktig o tycker mest om att leka med dom, t.ex. kasta iväg ett gosedjur som vovvarna ska fånga sen. <3

Hm, nu babblar jag iväg igen.. Hoppas ni får en bra kväll, nu ska jag ut o röka innan BB böjar.

Jävligt bra låt:

Imorgon ska jag på möte på soc. Jag vet inte vad det är vi ska prata om, men dom ska väl förmodligen se hur det går för mig o sånt.
Jag är lite irriterad på dom för sist vi var där på möte så förvarnade jag o mamma dom om vissa saker, men det hjälpte tydligen inte för dom gick ju på all skit ändå. Men jag tänker säga till dom om det imorgon också.

Sen så ska jag antingen imorgon eller på tisdag åka o inhandla saker till Ciara, jag behöver köpa halsband, koppel, säng, mat, leksaker osv till henne. Åååhh vad jag längtar tills jag får hämta henne, jag är så glad och Bella är jätteglad över henne också!
 
Jag älskar halsbandet, hoppas jag hittar nåt liknande!
Nån som har tips på vart man kan köpa fina hundsaker?

Såhär såg det ut när min syster övningskörde i början. Fyfan va roligt det var!
Hon körde framåt när hon hade backen i, när mamma såg det så började vi alla tre nästan lipa av skratt. Haha och jag skrattar som fan utan att ens veta vad det var dom skrattade åt..
Som tur är så är hon väldigt duktig på att köra nu min syster, hon lärde sig sjukt snabbt och jag är säker på att hon kommer lyckas ta körkortet till i Maj som hon har som mål.
<3

Att leva som anhörig till en person med missbruk innebär ofta att man dras med i missbrukarens destruktivitet. Som anhörig kan kan man utveckla ett beteende av medberoende.

Man kan definiera medberoende på många olika sätt. Melody Beattie definierar det i boken ”Bli fri från ditt medberoende” (1990) så här: ”En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende.”

Anhöriga till missbrukare och drogberoende påverkas mer eller mindre. Hur det tar sig i uttryck kan vara väldigt olika för olika personer. Våra situationer och livsomständigheter ser olika ut, din missbrukande anhöriga kan vara ditt barn, din förälder eller någon annan nära släkting. Det kan vara din man eller fru eller kanske en arbetskamrat som har problem med alkohol eller andra droger. Relationen kan vara relativt ny eller du kan ha levt med din missbrukare i många år, kanske i hela ditt liv. Du kanske har gemensamma barn med honom eller henne. Vi måste alla fatta medvetna beslut om hur vår egen utveckling ska se ut och vad vi är beredda att göra för att uppnå ett välbefinnande.
(Källa)

---

Jag är tillsammans med en missbrukare. Jag har på så många olika sätt försökt få min pojkvän att lägga av med drogerna så många gånger - Jag har gråtit, skrikit, slagits, varit arg, hotat, gjort slut, stöttat, allt.
Vi har bråkat så mycket om detta och jag har ofta kännt mig fruktansvärt maktlös och desperat, jag älskar ju honom o jag vill inte att han ska knarka! Vad ska jag göra för att få honom att sluta? Han älskar ju mig, varför slutar han inte för min skull? Han säger ju att han vill sluta, varför gör han inte det då?
Man har så himla mycket frågor, man är så orolig och det gör så jävla ont att se en människa man älskar förstöra sig på det sättet. Man är så jävla rädd för man vet vad som väntar om han inte slutar, närsomhelst kan telefonen ringa och beskedet man fasar för kan komma. Man är så jävla ledsen för att han inte ser hur mycket han sårar alla som bryr sig, och man är så jävla arg för att han inte fattar och för att man inte kan få honom att sluta..

Den frustration man känner är svår att beskriva, svår för andra och inte minst en själv att förstå. Hela ens liv kretsar runt missbrukaren och allt man gör gör man för att få honom att sluta. Vad man än gör så känns det som att allt bara blir värre, ingenting blir som man tänkt sig och istället för att missbrukaren fattar att man bryr sig så blir man missbrukarens värsta fiende.
Det blir som en krig, du blir mer och mer frustrerad och kontrollerande vilket resulterar i att missbrukaren ser dig mer och mer som en ond person som bara försöker förstöra hans liv.

Jag förstår båda sidorna, både missbrukaren och den medberoende. Jag har varit/är båda två. Det är sjukt jävla jobbigt, det enda man vill är ju att hjälpa men tyvärr så blir det fel. Jag har insett att när man är medberoende så är man helt omedveten om att man inkrektar och trycker ner missbrukaren på ett negativt sätt. Man får personen att känna sig helt invalid, som om man är efterbliven och inte klarar av någonting, varken att ta hand om sig själv eller utföra uppgifter.
Även om det är i all välmening man gör saker så måste man, hur orolig o frustrerad man än är, stanna upp och tänka sig in i den andra personens situation. Hur hade jag kännt ifall någon gjorde så emot mig? Hade jag kännt att det var ok för mig?

Sen så måste man också komma ihåg att man aldrig kan kontrollera en annan människa. Även om en människa är missbrukare, inte mår bra eller vad det nu kan vara så måste personen få en chans att göra saker på egen hand. Man måste trilla och slå sig för att veta att det gör ont, det räcker inte med att någon bara säger det till en..
En människa som är sjuk i t.ex. cancer vill oftast att omgivningen behandlar en precis som vilken annan människa som helst, det är kränkande och får en att må mkt sämre när människor behandlar en annorlunda. Samma sak gäller med barn, förbjuder du ett barn något så kommer h*n med all sannolikhet vilja det ännu mer. Om man inte låter ett barn få chansen att prova saker så kommer inte barnet våga tro på sig själv sen..
Nu blev nog detta ganska osammanhängande, men jag hoppas ni förstår vad jag menar lite i alla fall. Det jag vill säga är att hur mycket man än älskar nån, hur mycket man än bryr sig och hur orolig man än är så måste man låta människor inse saker själva.
Jag har lärt mig att jag inte kan bestämma över nån annan, jag kan inte bestämma att min pojkvän inte får knarka och jag kommer aldrig kunna kontrollera det. Hur mycket jag än försöker få honom att sluta så kommer han aldrig att göra det sålänge han inte förstår det och vill det själv. Därför är jag nu så sjukt jävla glad över att han bestämt sig, han vill inte knarka mer. Vi ska båda jobba för att vi ska leva tillsammans och vara drogfria.
Jag älskar dig Dhannie, vi klarar ALLT! <3

Haha, jag skulle tippa åt dhannie o per idag. Jag skulle köpa en Harryboy o spela på en "flenskupong". Jag tyckte det lät konstigt när dhannie sa det, men han lät helt allvarlig som om det inte var nåt konstigt alls med de namnet, så då tänkte jag att de var nog rätt då.

Tjejen i affären såg ju inte lite chockad ut när jag kom o sa att jag ville ha en Harryboy o en flenskupong, haha! När ja såg hennes min så började jag inse att han hade lurat mig o då sa jag att de va till min pojkvän, då fick jag till svar att "din pojkvän försöker nog driva med dig"!

Hahaha, fyfaaan Dhannie! Men jag älskar dig ändå<3

Det var ett misstag av mig att tro att vi kunde börja umgås igen
Jag borde aldrig pratat med dig, vi skulle låtit det vara helt enkelt.
Du hör aldrig vad man säger, det enda som är viktigt för dig är vad du själv vill säga.
Enligt dig själv så är det aldrig någon som lyssnar på dig, medans för alla andra så kämpar dom allt dom har för att få fram något enstaka ord i din närhet
Jag pratar mycket själv, och får ofta höra att även jag har svårt att lyssna ibland, vilket jag är fullt medveten om
Med dig blir det gång på gång bråk om detta eftersom jag jag verkligen inte tål folk som inte bryr sig om när andra pratar
Det stör mig något fruktansvärt att du är så sjukt jävla respektlös,
att du inte kan repetera meningen man sagt till dig för 5sekunder sedan trots att man upprepat allt minst 10 gånger under loppet av 5 minuter.
Gång på gång chockar du människor som inte träffat dig innan genom att på väldigt kort stund få dom vansinniga och fruktansvärt stressade.
Efter människor träffat dig får jag alltid höra att ditt sätt att avbryta, o din totala nonchalans inför vad andra har att säga är hundra gånger värre än mig
Men att det absolut värsta är att du är helt totalt omedveten om att det är som det är,
att du själv tycker att det egentligen handlar om att "alla är emot dig", vilket jag själv förklarar med att du inte har hört ett skit av vad dom sagt när dom försökt förklara för dig och därför inte heller har en aning om att alla du träffar som varit ärliga nog att säga det till dig sagt samma sak som jag skriver nu.

Sen ditt sätt att försöka kontrollera människor, att du vet bättre än dom själva vad som är bäst för dom eller vad som är rätt för dom, vafan handlar det om?
Hur kan du veta vad som är bäst för en person när du inte lyssnar på dom?
Hur kan du veta vad som får nån att må bra?
Du kan ju inte mena allvar när du säger att du är så duktig på att läsa folk, hur fan kan du läsa av en person när du är så totalt jävla upptagen med att prata om dig själv att du inte ens hör en människa som sitter o skriker rakt i ansiktet på dig?!

Jag vet inte om du har funderat över varför det aldrig blir så mycket "missförstånd" runt omkring dig?
Du är nog inte medveten om att det är såhär eftersom att det är din vardag, men med dig blir det missförstånd gång på gång
Även du själv säger hela tiden att "allt handlar bara om en massa missförstånd", vilket jag håller med dig om.
Jag har min egen lilla teori om varför det är så, vilken du förmodligen inte kommer hålla med mig om
För mig är de ganska solklart, anledningen till att det är så mycket missförstånd runtomkring dig är pga att du aldrig lyssnar på människor, så du vet inte ett skit om deras vilja, åsikter, känslor osv.
Hade du lyssnat när man berättar och/eller förklarar någon för dig så hade det inte blivit några "missförstånd" för då hade du fattat och folk hade sluppit att bli arga på dig!

Jag har aldrig kännt mig så tom som jag gjorde idag
Jag har aldrig varit så rädd,
vad ska jag göra ifall jag förlorar dig?
Det värsta är att jag tror att jag egentligen redan gjort det
Smärtan går inte att beskriva,
precis som det inte går att beskriva hur viktig du är
Utan dig förlorar allt sin mening
Jag vet att du aldrig kan älska mig lika mycket som jag älskar dig,
men jag önskar mer än nåt annat att jag ska betyda något mer för dig än bara negativt
Det känns som jag fick dig att känna dig tvungen att stanna
</3