Anna Findhé Malenica

två månader har gått sen jag såg min lilla dotter på centralen ganska kort.
tänker tillbaka, på dagen då hon föddes.
kan inte beskriva med ord hur det kändes
det var då som jag gjorde mitt misstag
önskar idag att jag då visste svensk lag.

de sista två åren, har jag inte funnits där
jag är mamma på deltid och resten är misär.
men jag älskar min dotter mer än nåt här på gatan
tog mig i kragen och kom sakta tillbaka.

men jag bryter nu tystnaden så alla kan få veta
det jag gjort, finns ingenting jag kan förneka
men jag straffas än idag
så jag bryter nu tystnaden.

ni sårar mitt barn
jag fäller tårar varje dag
får inte ens veta hur min dotter mår idag
och om allt blir detsamma, och saker inte ändrar sig
jag svär på min mamma, Anabelle, mamma älskar dig.

nu är det nåt som inte en fyraåring fattar
det enda hon vill är att bara få vara med sin mamma
vafan ska jag göra, fan ska jag ta mig till?
om jag hämtar min dotter, så åker jag ju in.

dem säger 'egenmäktighet med barn'
vafan är det
vad är en lag som gör att jag inte kan få vara med?
vill bara se henne nu, innan smärtan blir för stor
snart skiter jag i lagen, jag vet ju vart hon bor.
hon ligger där och sover, så sött i sin säng.
utanför står mamma, det är blött och det är regn.

( - mamma, jag älskar dig)

det är det enda som betyder nåt.
min lilla älskling, jag är kvar.

refr.

men jag bryter nu tystnaden så alla kan få veta
det jag gjort, finns ingenting jag kan förneka
men jag straffas än idag
så jag bryter nu tystnaden.

ni sårar mittt barn
jag fäller tårar varje dag
får inte ens veta hur min dotter mår idag
och om allt blir detsamma, och saker inte ändrar sig
jag svär på min mamma, Anabelle, mamma älskar dig.

aldrig vart en dålig mamma
jag älskar henne högt, hon räddade mitt liv
min dotter är mitt allt
för varje dag som går förbi
så blir jag mer och mer hjälplös och dör inombords
hur fan kan man göra så mot sitt eget blod?

Anabelle, jag ger aldrig upp att älska
hoppet kommer aldrig dö, jag slutar aldrig längta.