Anna Findhé Malenica

Mitt liv, mitt kaos.

Tårar, saknad - KÄRLEK & lyckalyckaLYCKA!

Jag älskar dig min fina pojke! <3

Igår åkte jag iväg på en liten roadtrip upp till Eskilstuna. En jävla resa var det, fick byta tåg i alvesta (o de va som alltid försenat.. i ca 30min dessutom) och i södertälje väntade jag ytterligare 30min på en fullproppat tåg mot eskilstuna.
Jag sov på ett hotell där o imorse tog jag taxi till Hällbyanstalten och min älskade pojkvän! Det va så jävla underbart att träffa honom igen, det var så längesen jag såg honom! <3
Vi åt tonfisksallad som han hade gjort<3, skitgod var den. Men han hade lagt i fårmjölksfetaost (som jag hatar!) o han säger inget förräns vi hade ätit klart, fanskapet!!!;) Sen så åt vi en massa nötter, kakor och godis som han hade köpt - han hade låtit mig välja när jag var hungrig för nån vecka sen, så jag hade valt typ halva kiosken haha :P
En massa pussar, kramar gos (och bus;)) blev det såklart också - fan vad jag saknat hans famn, att ha hans armar runt mig o gosa in ansiktet mellan bröstmusklerna på honom! <3
Vi hade besökstid mellan kl 9.00-17.00, men det känder inte alls som vi fick så lång tid tillsammans:( Jag började gråta en stund innan jag var tvungen att gå, trots att jag inte ville för jag vet att dhannie blir ledsen av att se mig ledsen. Men det var helt omöjligt att hålla tbx tårarna, dom bara rann o rann:'( .. Ännu värre blev det efter jag kommit ut från anstalten:(

Jag tror att min hjärna förträngt hur mycket jag saknar dig, för att jag inte ska bryta ihop totalt. För hur mycket jag än vill, önskar o hoppas att detta är en hemsk jävla mardröm som jag snart vaknar upp från o upptäcker att du ligger brevid mig o jag kan krypa in jättejöttenära dig o glömma det svarta stora tomrummet som jag kännt bara några minuter tidigare nånsin funnits, så vet jag att det inte är så - det är på riktigt och du kommer inte hem på minst 1år o 3mån det finns inget som varken du elr jag kan göra för att ädra på det (iaf inte till att du kommer hem tidigare).
Precis som du stänger ner en del av dina känslor för att klara av tiden du sitter inne, så tror jag att jag stänger av mina känslor under tiden jag måste vara utan dig. Jag saknar dig så att det gör ont i hela mig, men det är inte i närheten av smärtan jag känner veckorna efter jag fått vara hos dig för att sen va tvungen att va utan dig igen!
"skyddsmuren" rasar  o drar samtidigt med mig lååångt ner i mörkret varje gång, o det gör så jävla ont! Jag behöver dig här, hos mig! Jag vill att du är här med mig o inte i en jävla betongbur med en massa taggtråd o höga, tjocka murar omkring! Snälla älskling kom hem nu, jag vill inte mer, kom hem kom hem kom hem!
Men jag måste vara stark.. jag måste fixa det, för din skull och för oss - dig och mig. När detta ör över så finns det ingenting som vi inte klarar tillsammans. Och lyckan jag känner de få o korta stunder jag får vara hos dig gör att det är värt all saknad, smärta o alla tårar i världen!!
Jag älskar dig förevigt, Dhannie Aronsson! Du och Jag betyder FÖRALLTID! <3